Äganderätten är en viktig rättighet i ett demokratiskt samhälle. Alla har som grundprincip rätt till sin egendom både materiell som immateriell sådan. Det är kanske något lättare att förstå vad äganderätt till en materiell sak (såsom ett hus, en bil eller en penna) innebär, jämfört med vad äganderätt till en immateriell sak (såsom ett litterärt verk, en uppfinning eller ett varumärke) innebär. Att en person kan ha äganderätt till en materiell sak har, mer eller mindre, sedan urminnes tider varit accepterat. Äganderätt till immateriella saker är möjligen ett något nyare påfund, men själva konceptet har trots allt existerat ganska länge. Ifall en person exempelvis tänker ut och skriver ner en berättelse, så framstår det som rimligt att denna person skall ha någon form av äganderätt till själva berättelsen som sådan och inte bara till den fysiska manifestationen av berättelsen, som uppkommer då den skrivs ned på papper. Skyddet för immateriella ting har utvecklats mycket under de senaste århundradena, till stor del som en följd av den tekniska utvecklingen i samhället och handelns ökade betydelse. Bland annat på grund av att det faktiskt är ganska komplicerat att fullt ut förstå konceptet med äganderätt till immateriella saker, så har man valt att dela in de immateriella rättigheterna i olika områden, vilka täcker in olika slags immateriella skapelser. Till exempel skyddar upphovsrätt litterära och konstnärliga verk, patenträtt skyddar tekniska uppfinningar och varumärkesrätt skyddar varumärken och liknande kännetecken. I och med att vi lever i en globaliserad värld, där handel mellan olika länder är av stor vikt, är den immaterialrättsliga lagstiftningen till stor del baserad på internationella överenskommelser. Inte minst inom EU är de immaterialrättsliga lagarna till stor del harmoniserade (samordnade). När det gäller upphovsrätt, så var det under slutet av 1800-talet som man verkligen började fokusera på att skapa ett starkt skydd för litterära och konstnärliga verk och samordna olika länders lagstiftning på området. Den så kallade Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk är en av de viktigaste internationella överenskommelserna rörande upphovsrätt. Bernkonventionen tillkom år 1886 och gäller, med vissa modifieringar, än idag. De länder som anslutit sig till Bernkonventionen (vilket är en majoritet av världens alla länder) blir medlemmar i den härmed upprättade Bernunionen. Det kanske mest betydelsefulla med Bernkonventionen är att den stadgar att Bernunionens medlemsländer måste erbjuda och erkänna ett visst minimumskydd för litterära och konstnärliga verk. Bland annat måste medlemsländerna erbjuda verk skapade av personer i andra medlemsländer samma skydd som de erbjuder verk skapade av sina egna medborgare; också utländska verk skall skyddas i enlighet med den inhemska lagstiftningen. Detta kallas för principen om nationell behandling. Ett medlemsland får inte heller villkora det upphovsrättsliga skyddet för utländska verk med att kräva att det land som verket härstammar ifrån erbjuder motsvarande upphovsrättsligt skydd. En annan viktig princip är att Bernunionens medlemsländer inte, som villkor för att upphovsrätten skall gälla, får lov att kräva att ett verk registreras eller dylikt. Upphovsrätt uppkommer enligt Bernkonventionen så att säga av sig själv, i och med att något som i upphovsrättslig mening definieras som ett litterärt eller konstnärligt verk skapas. Det är huvudsakligen WIPO (World Intellectual Property Organization), FN:s organ för immateriella rättigheter, som sköter administrationen kring Bernkonventionen. En annan viktig konvention rörande upphovsrätt, som i viss mån uppkom för att komplettera Bernkonventionen, är den så kallade WIPO Copyright Treaty (WCT). WCT skapades 1996, bland annat med syftet att modernisera upphovsrätten något och anpassa den till det nutida samhället med alla sina datorer och andra tekniska uppfinningar. Till exempel stadgar WCT att datorprogram skall anses som litterära verk och därmed skyddas av upphovsrätten. Avslutningsvis skall det så kallade TRIPs-avtalet (Agreement on Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights) nämnas. TRIPs tillkom inom ramen för WTO (World Trade Organization) och berör inte bara upphovsrätt, utan även andra immateriella rättigheter. Naturligt nog fokuserar TRIPs främst på de aspekter av immateriella rättigheter som har samband med handel, men även regler för immaterialrättsligt skydd i allmänhet uppställs i TRIPs. TRIPs är delvis baserat på de regler som stadgas i exempelvis Bernkonventionen. Också i TRIPs fastslås att stater måste erbjuda ett visst minimiskydd för litterära och konstnärliga verk och principen om nationell behandling betonas. Vidare föreskrivs principen om mest-gynnade-nation (vilket betyder att ett land inte får diskriminera mellan olika andra länder och exempelvis erbjuda mindre fördelaktigt upphovsrättsligt skydd för verk från ett visst land än för verk från ett annat land).